Kold

När sammabitna anleten piskas nyktra
i Novembermorgonens intensiva snöblåst

Nä dina fotspår i snön täcks och
försvinner på några enstaka sekunder

När du känner dig svimfärdig med fötter
som isblock och stelfrusna fingrar

När det knäpper i träden och allt liv
frusit till bleka, vita statyer

Då är det vinter
Vinter...

Det är kolsvart, kompakt vinternatt
Så mäkdigt och gigantiskt
Jag ser upp i det kalla,
rena nattvidundret och jag känner
en märklig stolthet
Det är ingenting som stör eller irriterar mig
Inte en människa, ingen trafik
Ingen stress
Vinter, jag välkomnar dig
Var krigare av nordiskt blod behöver dig
Du är hälsad och hyllad
Skogen är omsvept av snö
Så kall och ren
Och att i tystnadens majestätiska och respektfulla
Allvar vandra in i dess famn gör mig lycklig

Jag vill ge denna fantastiska stund en tribut
Vad vore väl mer passandre nu än att dricka ren
starksprit och sakta pulsa genom den djupa snön
Längre och längre in tills man av alkoholen
känner sig utmattad och glödande varm för att
sedan lägga sig till rätta och behagligt sonna in

Vinter...