Omfamnad Av Doden

[Lyrics: Nattdal]

Ensam i mörkrets oändlighet
Fylld av ängslan och sorg
En vandring bort från livet
En vandring mot döden
Av höstens mörka ögon bevakad
Av månens ljus sedd
I bäckens svarta vatten avspeglad
I skogens dunkel fångad

Viljan att livet lämna
Att av döden omfamnas
I evighetens mörker bestå
Bestå

Utav vindens kyla plågad
Utav livet vaggad till förtvivlan
De sista andetagen
I uppgivenhetens famn

Bortom allt som kallas ljus
Bortom allt som kallas hopp
En ensam skugga svarta tårar fäller
Depression fäst vid hat
Inre demoner blir yttre ögon
Bevakandes i mörkrets evighet

På ändlösa stigar, klädda i mörker
Då de sista stegen inåt skogen tas
Då sömnen slutligen erövrar
Döden sitt slutliga grepp tar